Min lördag

Är det för sent att redovisa vad man gjorde i helgen? Jo, troligen i blogg-mått, men ni får stå ut! Min lördag bestod av att fira min och Davids 5åriga bröllopsdag genom att gå på ett par vänners bröllop. Ett fint sammanträffande tycker jag! Dagen till ära snodde jag ihop en fläta runt hela knoppen och satte i några tygblommor jag för länge sedan köpt på second hand och som vanligtvis pryder mitt sovrum.

Ja, resten av outfiten var också second hand och arvegods. Från topp till tå. Har på det sistone blivit ett fan av äldre underkjolar med spets nertill som tittar fram under kjolskanten.

Brudparet bestod ett par härliga kontsnärssjälar som älskar att vara ute i naturen så skogen var dekorationstemat. Bilden nedan gör inte saken rättvisa för det hela var mycket tjusigt gjort! Allt kom direkt från skogen med undantag för skogschampinjonerna som köpts i vanliga matbutiker. Snyggt och bara att slänga i komposten när det gjort sitt.

Till sist: Grattis L&M! Låt oss alltid fira bröllopsdag tillsammans från och med nu!

Sommarfin

Visserligen springer jag på loppisar och second hand året om men det är lite speciellt på våren och sommaren när säsongen drar igång på riktigt. Denna fina sommarklänning hittade jag till Hillevi för någon vecka sedan. Hennes känsliga hy ska visserligen inte utsättas för direkt solljus, men inomhus är den perfekt. Lägg även märke till hennes snygga poser.

Gröna flyttlådan

Någon Stockholmare som testat det här?
Själv har jag flyttat i snitt 1 ggr per år sedan jag började gymnasiet. Det blir 10 ggr det... hittills. Jag har lätt att trivas var jag än hamnar, men jag är så sjuk trött på att flytta och vill inte röra mig en tum på mycket länge (dvs minst två år för att dra ner medeltalet). När jag häromdagen stötte på den här affärsidén så tyckte jag att den lät mycket praktiskt och smart. Gillar när miljöhänsyn går hand i hand med affärsidéer.

En lite annorlunda anekdot

På begäran av min bloggpartner, på ämnet fenomenala mormödrar, ska jag nu berätta historien om min vintermössa. Och hur många mössor har egentligen en egen historia. Personlig liksom? Hur som helst har jag fått en fin rävpälsmössa från min mamma som hon hade som ung. Jag är egentligen av princip emot päls, men då det är i andra hand tycker jag inte det är lika illa. Och vänta...det kommer mer...

I ett par år gick jag med denna fina mössa på huvudet och visste inte så mycket mer om den, och varför skulle jag förvänta mig annat. Mössor ska ju värma huvudet, punkt. Men när jag hade den på mig när jag hälsade på min moster fick jag höra en rolig historia. Sann dessutom. Jag nämnde i förbifarten att mössan jag hade på mig var mammas gamla och att jag hade hört att mormor gjort den. Jag förutsatte nog att det var morfar som skjutit en räv och att sedan mormor gjort en mössa av stackarn. Då började min moster skratta och fnissa utan dess like. Sedan berättade hon följande:

Hela familjen Lindelöf, bestående av min mormor, min morfar, min moster och min mamma körde hem i bilen efter att ha varit iväg. Tyvärr körde morfar på något, och när de stannat bilden såg de att det var en räv som hade sprungit framför bilen. Vad gör min mormor då? Min mormor har alltid varit bra på att ta vara på saker och ting, likt många andra i hennes generation, och hon kunde inte se denna räv gå till spillo. Så hon kastade in räven i bagageluckan och tog med den hem, där hon sedan flådde den och sydde en mössa av pälsen. Den mössa jag bär idag på vintrarna. Ja, så är det. Det är roadkill jag går runt och har på huvudet. Men hellre det än en räv skjuten för ändamålet.

Ja, inget fick gå till spillo och min mormor var verkligen fenomenal på att ta tillvara på saker och ting. Och rejält blev det också. Ohyggligt varm och snyggt sydd, även om det syns om man synar den att den är hemmagjord.

Man måste få vila sig i form

Kalla mig dum eller vad helst ni vill, men tidigare i veckan kom jag på att jag har ju cykelavstånd till jobbet! Morgonen därpå tog jag an utmaningen att börja hitta även ovan jord i den här stan och trampade gladerligen iväg. Jag fann stunden på cykeln väldigt meditativ och uppfriskande. Jag tänkte: Nu börjar mitt nya liv. Hälsa, välbefinnande och harmoni med moder jord.

Dock hade ena fotpedalen rostat fast under vintern, och växlarna knastrade så att det nästan slog gnistor om dom. Nu har jag lämnat in cykeln på service och måste vänta en hel vecka innan mitt nya liv kan komma igång på riktigt. När jag tittar i kalender ser jag redan nu att den kommande veckan innehåller förtäring av extra mycket sötsaker, stress på tunnelbanan och flygresa. Känner att jag agerar ungefär lika motsägelsefullt som när dom stora idrottarna laddar inför OS genom att "vila sig i form". Så det kan ju inte vara helt fel helt enkelt!

Återanvändningsmästaren

Vad är detta? Ska Emma försöka sig på zpagettigarn nu? Nej, jag är fortfarande sur sedan mitt förra pyssel, det ni ser på bild är något annat det! Det här är en av alla gömmor hos min mormor. Just den här skatten består av nystade gamla nylonstrumpor.

Min mormor är en mästare på återanvändning. Kvinnan kan göra allt! Ytterst få spelar i hennes division. Ett exempel på kreativ återanvändning är dom här tofflorna:

Just det, virkade av uttjänta nylonstrumpor!

Svala på sommaren, varma på vintern, perfekt passform, unika (ja, inte ens höger- och vänsterfoten är likadana som ni ser) och sjukt mycket retro om man frågar mig.

Å andra sidan vet jag faktiskt en till mormor som hade grymma ta-vara-på-allt-skills. Joss, när ska du berätta om din vintermössa?

En kvalitetsdag

Idag har varit en riktigt härlig dag. Mille och Kristian är på scoutläger så jag och lilltjejen har haft tid för oss själva och har tagit dagen liten som den kommit. Det resulterade bland annat i ett loppisbesök där vi fyllt på barnens kläd- och dockförråd. Hillevi börjar bli lika hemma på loppisar som jag. Vilken tjej jag har...

Lite hockey

Nu syftar jag inte på pågående VM utan på min insats på denna blogg senaste tiden. Jag hoppas inte Emma är besviken på min mossgröna insats nu ett tag. Jag tar nya tag och ursäktar mig lite i förbifarten med att jag haft så mycket annat för mig som stulit min tid. Bland annat detta:

Är du i Herrljunga eller Vårgårda i helgen är du välkommen på en vårkonsert som jag och en kompis håller till förmån för Göteborgs Räddningsmissions arbete med hemlösa. I Herrljunga kyrka kl. 19 på lördag och i Vårgårda Missionskyrka på söndag kl. 18. Veckan därpå kommer vi till Majornas missionskyrka den 27 maj kl. 18. Välkomna. Så jag gör lite smygreklam för detta på bloggen. Eller, ja. Smyg kanske man inte kan kalla det, men vi hoppas i alla fall att vi får in mycket pengar som kan bidra till Räddningsmissionens arbete. Vårt klot  har inte bara bekymmer långt borta och övergripande. Det finns även mycket att göra nära och alldeles intill.

Stereotypisk godhet

Jag ogillar stereotyper. Eller rättare sagt, jag ogillar när stereotyper är norm. Även om jag försöker agera utanför boxen tror jag dom flesta ser mig som en alldaglig person, utan några större utsvävningar från det "vanliga". Jag tillhör kategori; kvinna, typ 30, storstadsbo och högskoleutbildad.

Jag läste i dagstidningen att det är typiskt mig (alltså min stereotyp) att vara den medvetna konsumenten som handlar ekologiskt, fairtrade mm. Jag kände att jag blev lite matt. Vad betyder det att jag ännu en gång faller in i det som förväntas av mig? Tyder det på att jag tillhör en grupp exceptionellt kloka och goda människor (eftersom ingen annan typ av svenne tar sin konsumtionsmakt på lika stort allvar) eller visar det bara på extrem naivitet? Vilket av dessa två är egentligen värst?

Häromdagen spelade AIK match. När jag åkte hem från jobbet var tunnelbanan försenad pga oroligheterna kring Solna. När vi sakta rullade in på Västra skogens station stod fulla, vita, unga män i en tät, stor klunga och skrek "Tony Ohlsson och Jacki Arklöv!!" och bankade hårt ängs hela tågtsidan. Vilka jubelidioter! Händelsen i Västra skogen fick mig att tänka att det kanske inte är så illa att utöva sin stereotyp som trots allt syftar till något gott, framförallt inte i jämförelse med de stereotypiska egenheter dom där råttorna faller offer för.

Håret kanske luktar skit men det blir skitbra!

Idag har jag varit och färgat håret på den ekologiska frisörsalongen jag gått till sedan jag flyttade till hufvudstaden. Jodå, det finns sådana.

Ett dåligt mobilfoto får vara beviset. Här väntar jag på att färgen ska blandas till. Mitt eldiga hår har byts ut till varma bruna toner. Mycket nöjd!

Det finns ungefär en miljon fördelar med ekologisk hårvård (förutom lukten av vissa färger). Men det skriver jag om en annan gång.

Hopskrap

När man är några stycken i hushållet tycker jag att det är svårt att beräkna matmängd ibland. Och med jag menar jag min man. För mig som inte är så förtjust i att laga mat är det perfekt med lite rester att värma dagen därpå. Men ibland blir det bara lite enstaka saker över. Häromdagen blev det bara lite potatis över och då är det lätt att bara slänga den. Jag vet att vi måste bättra oss på det området i min familj, så jag slängde ihop en pytt med lite skinka i.

 

Det toppade jag med lite philadelfiaost för det var det vi hade hemma. Så är det ofta när jag lagar mat. Och ni förstår då också att matinlägg inte kommer komma allt för ofta från mitt tangentbord. Smaklig måltid...

Självgodhet, nej tack!

I helgen köpte jag tygremsor på second hand i blå-gröna nyanser. 1 kr per nystan kostade det. Titta så tjusigt!

Jag hade storslagna planer, men tänkte börja med något enkelt så jag kom överens med mig själv att först virka en rund brödkorg. Innan jag satte igång gick jag ner till grannfrun och där fick jag se en otroligt fin egenvirkad korg av grått trikåtyg som hon förvarande barnleksaker i. Det gjorde mig ännu mer sugen att påbörja mitt egna projekt. Dessutom kände jag mig extremt självgod som minsann skulle virka av gamla tyger och inte av nyproducerat garn (fast jag sa inte det sistnämda såklart).

Men shit vad dåligt det gick med min brödkorg. KATASTROF!

Hur kan något som från början var så fint blir så fult? Jo, det kan jag tala om:

1. Några nystan bestod bara av en massa korta stumpar. Det är omöjligt att dölja knutar!

2. Tyget på sidorna hade bara en trycksida så färgerna kommer ju inte fram (klassiskt nybörjarmisstag?)

3. Remsorna var egentligen för breda för virkning.

4. Dessutom sticker en massa småtrådar ut överallt likt skäggstubb. En brödkorg med skäggstubb. Hrm...

Igår em fick jag extra salt i mitt misslyckade-pyssel-sår. Jag gick in i hantverksbutiken i närheten och vad fick jag se? Vackert, mjukt trikågarn. Precis så där fint som i min vänninas leksakskorg. Under garnhögen stod en skyllt: "Zpagettigarn, gjort av spilltyger från textilindustrin". Butiksägaren bekräftade att "jodå, jag vet aldrig vilka färger som levereras eftersom det beror på vilka kläder som tillverkas för dagen". Så där och då raserades allt av självgodhet och övergick i skam istället. Fy tusan vad dum (i dubbel bemärkelse) man är.

En tvåårings filosofi

När min man beställde kläder häromdagen från en klädkedja fick även min två-snart-treåriga Mille titta på lite kläder. Han ville gärna ha ett par tajts. Lila eller svarta. Tyvärr fanns det bara vita kvar via webben och det sa jag till honom. Då sa han:
"Alla andra barnen tagit lila och svarta tajtsen."
Ja, så kan man ju se det. Sedan sa jag till honom att vi ska kolla i den vanliga affären efter tajts till honom. Och då sa han:
"Då har alla barnen lämnat tillbaka lila och svarta tajtsen igen."

Jag tycker det var både gulligt och lite klokt att han tänker så kring konsumtion. Precis som när vi handlar på Hjulet, som är Vårgårdas största secondhand. Han vet att man lämnar in grejer dit, som andra sedan köper.

Då är det inte konstigt att han tror att det är så i vanliga butiker också. Att om det finns lila eller svarta tajts innebär det att någon kund lämnat in dem snarare än att affären fyllt på från lagret. Och borde det inte vara så lite mer? Att vi faktiskt är beredda att avvara något ibland när vi köper nytt. Och att allt inte bara är ett oändligt samlande, där allt ska finnas tillgängligt när vi vill. Till rätt pris och till varje pris. Men någon måste betala. Vem gör det om ingen vill lämna tillbaka sina tajts?

Story of my Electronics

För ett tag sedan såg jag det här klippet. Jag kände mig väldigt träffad redan några sekunder in i filmen när ett knippe laddare tas upp i bilden.

I förra veckan satte kommunen upp en återvinningsstation för småel vid tunnelbanan. Perfekt! Jag samlade snabbt och enkelt ihop en kasse (!) med gamla elkablar, laddare och annan skit där hemma.

Så bar det av till återvinningsstationen. Väl där tittade jag in för att se om andra Sundbybergsbor hade börjat återvinna. Det hade man... Jag tänker inte ge en utveckling av det. *rodnar*

Huruvida dessa elprylar återvinns effektivt vet jag inte (med tanke på informationsvideon). Jag förhåller mig optimistiskt tills motsatsen är bevisad.

Jag kunde ha slängt ännu mer sk småel, men jag och David kände oss inte redo att slänga våra gamla mobiler. Det är ju så nostalgiskt och komiskt med dessa prylar att man vill ha dom kvar, åtminstone ett litet tag till... Kanske behåller jag dom tills jag nästa gång får en rak höger i ansiktet av en informationsvideo... Typ.

Skydda det som ska skydda

Idag kikar solen fram och jag är på väg till en vårmarknad i Jakobsberg. Bäst av alla assessorer i ett sånt sammanhang är solglasögonen. Hur många par solglasögon brukar du förbruka på en säsong? Själv snittar jag uppskattningsvis på två par. Mina solglasögon brukar vanligtvis blir repiga och skeva i handväskan, men det händer att vissa möter en mer dramatisk död genom att slås hårt mot asfalten. 

Mina otroligt exklusiva och tjusiga solglasögon har jag köpt på en bensinmack på väg till Finland, men det ännu snyggare glasögonfodralet har jag köpt på second hand butiken Hjulet i Vårgårda. Sedan jag införskaffade det har jag inte haft sönder några solglasögon.

Portmånäöppning och grönt skinn...

...med röd sammet inuti! Gillar't!

Det finns ofta många glasögonfodral att välja på i second hand butikerna så hitta ett skydd du också!

Sköna gröna grejer att göra i sommar...

- Åk på cykelutflykt. Kanske till en badplats eller till skogen.

- Tågluffa.

- Åk på loppisrundor med polarna. Samåk och packa med fikakorg

- Bjud till grillfest. Försök dra ner på flintasteken och kör mer veggo. Haloumi och vegetariska spätt är jättegott att grilla. 

- Åk till något nytt ställe. En plats du aldrig varit på eller en stad som är obekant. Så mycket roligare. Antingen dagsutflykt eller med övernattning. Det behöver inte vara krångligare än så. Och inte särskilt långt bort heller.

- Umgås med de du älskar och tycker om.

Nära till hands

Jag är visserligen kreativ, men jag måste erkänna att sömnad inte hör till mina favoritsysselsättningar. I alla fall inte från tygbit till färdigt plagg. Jag kan mer än gärna sy om något jag hittat på loppis.  Men då jag är extremt otålig och vill att saker och ting ska hända på en gång, brukar jag göra lite som jag känner och inte gå efter någon manual eller så. Sy in på känn och fålla lite som jag tror blir bra. 

Ibland kan det räcka att byta knappar på en kofta för att den ska få ett helt nytt utseende. Men då ska man få det gjort också. Visserligen är jag otålig, men jag är rejält svårstartad många gånger också gällande mina små projekt. Därför är det viktigt för mig att saker och ting finns nära till hands när jag väl behöver dem. Symaskinen, knappburken eller syburken. Denna plåtburk har jag ärvt av min mormor och den är perfekt att ha lite smått och gott i som sytråd, synålar, knappnålar och lite annat man kan behöva. 

Något som jag tycker är oerhört svårt att få tid till är något så enkelt som att sy i en knapp, eller laga en trasig söm som gått upp något. Eller en fåll. Men jag vill ändå gärna laga mina kläder av flera skäl. Ett av dem är att det är bra för miljön att inte bara slita och slänga. Ett annat skäl är att jag helt enkelt är väldigt förtjust i mina kläder och då nästan allt jag bär kommer från second hand är de svåra att ersätta med likadana plagg. 

Därför har jag min lilla syburk ståendes på en hylla i vardagsrummet. Perfekt att sätta sig ner vid teven och sy i en knapp eller laga en söm för hand. Och har man plats för många olika färger på sytråden i burken är det ju bara bonus. Så det är mitt tips för dagen. Skaffa en syburk, ha den nära till hands och använd den...

Saker som hjälper till...

Jag älskar vårdagar. Älskar. Det är så skönt att kunna vara ute mycket och njuta av naturen och det fina vädret. När jag är ensam med barnen har jag två tillbehör som är ovärderliga. Det ena är syskonvagnen och det andra är cykelkärran. Dessa två grejer gör det så lätt att lämna bilen hemma om man bara ska röra sig inom samhället. Sådana här tillbehör brukar vara dyra och man blir ofta lurad som förälder att lägga mycket pengar på tillbehör och grejer till barnen. Men cykelkärran har vi fått av en släkting och syskonvagnen köpte vi för ett par hundringar på second hand. Bra för både plånboken och miljön. Det finns mycket fina grejer att få tag på både på blocket, tradera och på vanliga second hand. Glöm inte att kika där också. Jag är i alla fall glad att mina små hjälpmedel gör att jag blir en mer utemorsa än bilmorsa så länge avståndet tillåter.

1 maj

Vilket underbart väder det har varit idag! Här sitter jag med rufsigt hår i kvällssolen och soltorkar svetten efter ett pass Lindy Hop på Chicago Studio. På facebook stoltserar vänner med att ha demonstrerat såhär på 1 maj och det tycker jag är fint att dom gör, det fick mig dessutom att fundera över mitt eget engagemang.

Miljöfrågor och den inhumana asylpolitiken är mina hjärtefrågor kan jag konstatera. Mitt engagemang har hittills mest skett i det lilla. Vardags-statements såsom att jag alltid har tygkassar med mig inte bara när jag handlar mat utan shoppar generellt. Att jag vägrar blunda för de stora brister i Sveriges bemötande av människor på flykt och gärna sprider dessa människors berättelser vidare. Visst har det hänt att jag demonstrerat, men jag har aldrig stått i fronten. Jag är så innerligt tacksam för alla som driver utveckling och förbättringar i samhället!

Värsta sortens människor är dom som ständigt påpekar att engagemanget är felriktat "det där är väl inget, tänk på barnen i afrika!" kan en sådan människa säga. Min egen erfarenhet är att dessa människor själva aldrig engagera sig för något alls. Och det är klart, vem orkar bära hela världens bekymmer på sina axlar? Men man kan börja i det lilla, engagemang föder engagemang. För mig är min kristna tro viktig för att känna hopp och lust, det är platsen jag ständigt återkommer till när bekymren blir för stora för mig.

"Den värsta tragedin är inte främst de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad" - Martin Luther King


Over and out.