Adjö

Idag var dagen då jag och maken blev billösa. Adjö kära bil, du har tjänat oss väl men nu får det vara slut på miljöplågan för vår del. Känns lite extra bra eftersom jag fick ett sånt här sms i morse av Amnesty.

En klar fördel med att bo i en stor stad, är att det faktiskt finns kollektivtrafik som ett vettigt alternativ. Dessutom är vi sugna på att köpa cyklar för pengarna vi fick när vi sålde bilen. Det lär gå på ett ut ungefär...

Resultat av klädbytardag

Så hur gick det nu med det där klädbytet som skulle slå homepartyn med hästlängder...? Jag och en vän gjorde allt rätt; vi var där i god tid för inlämning av våra kläder (eftersom jag sist inte ens fick komma innanför dörren för att det var så mycket folk) vi strosade några timmar på stan och såg till att vara tillbaka vid lokalen då det öppnade för byte.

Resultatet blev måttligt, nej föresten, en besvikelse. Det var ett konsigt kösystem där arrangörerna släppte in folk i omgångar utefter hur många som gick ut ur lokalen, vilket gjorde att gobitarna snabbt försvann utan att man ens fick en chans att armbåga sig fram. Rätt surt eftersom vi endå hade en hyffsat bra plats i kön.

Jag tog en röd skjorta åt David. När jag kom hem var han snabb med att påpeka att den inte alls var röd utan ROSA, och att han aldrig i livet skulle ta på sig den. Jag hittade en klänning i ull som jag tänkte passade bra till nästa höst men den visade sig vara för stor. Sist hade jag bytt till mig en sport/strand klänning av märket Monki, den blir kanske bra att dansa Lindy Hop i, men inte den typ av kjol jag helst har när jag tränar.

Nu har jag två klädbiljetter kvar eftersom jag lämnade in fem plagg men tog bara hem tre. Undra om jag nästa år kan återvinna dessa och få några extra plagg? Det vill säga, återvinna ur mitt ohederliga, privatekonomiska perspektiv.

Arrangemanget får 3 toasters, och då är jag snäll. Hade ni bättre bytar-lycka?

Barnkläder med mersmak

Emma skrev ett inlägg häromsistens om fenomenet homeparty, lägligt nog dagen efter att jag själv hade varit värdinna på ett. Ja, ni ser ironin. Men jag håller med henne i mycket. Jag tycker att det finns mycket skit som säljs på homepartyn och jag har själv varit med på partyn då jag känt mig väldig obekväm, just för att jag tyckt att grejerna inte varit något särskilt. Det är jobbigt att vara gäst på något man inte vill vara en del av.

Om man däremot är bekväm och gillar grejerna tycker jag det är väldigt roligt. Man träffas runt fikabord och kollar på grejer ihop. Det blir inte bara kommers utan även umgänge. Det gillar jag. Bytespartyn gillar jag också starkt, det har jag varit på flera stycken och alltid kommit hem med superfina grejer.

Men åter till det jag tänkte skriva. Det partyt jag hade hemma hos mig var med barnklädesföretaget Me&I. Jag hade bjudit in ett gäng kompisar som var med och kikade på kläderna som en säljare visade. Vi fikade och hade det trevligt och inte bara jag hade svårt att välja bland kläderna. Om inte plånboken sagt ifrån hade jag gärna köpt en av varje...

 

foto: Markus Lidevi.

 Jag föll för detta märke direkt när jag blev förälder av flera anledningar. Dels har de så fina kläder och snygga matchningar. Färgglada, lite retroinspirerade och unisex. Passar min smak precis, då jag tycker att mycket av barnmodet ute i butikerna är väldigt begränsande och fantasilöst. Sedan är delar av sortimentet ekologiskt vilket så klart är kanonbra. Och så är alla kläder fria från gifter och producerade på schyssta villkor. Lite dyrare då, men det är det värt. Mille och Hillevi kommer snart ses i dessa godingar:

one tractor

cloudy tunic

cloudy

En annan bra grej är att den goda kvaliten gör att man med fördel kan köpa och sälja kläderna i andra hand. Vissa plagg har jag köpt nya men de flesta har jag hittat på tradera eller i olika 2nd hand-butiker. Vissa ikonplagg kan man till och med sälja dyrare på tradera än vad de kostade i inköp, om man nu är sugen på att tjäna sig en hacka. Troligtvis kommer inte jag göra det eftersom jag inte kommer kunna slita mig ifrån kläderna. När mina barn är färdiga med dem ska de nämligen sparas till mina eventuella barnbarn. Ja, ni ser ju, jag lever inte i det förflutna i alla fall. Men det är ju därför vi har den här bloggen.

Säsongens grönt

Precis som många andra har jag fastnat i DrawSomething-appen, och därför presenterar jag här nedan några av säsongens grönsaker i pictionary-tappning. Någon som ser vad det föreställer? Annars kan ni gå in på naturskyddsföreningens hemsida och se hela listan. Satsa svenskt.

Ps. Vill du spela DrawSomething med mig heter jag maracas85...

Från smått till stort...

Jag försöker tänka grönt i det mesta jag gör, men det är inte alltid så lätt. Men jag tänker då på att det är de små stegen som leder till de stora.

Att betala ett par kronor extra för mjölken för att få den ekologisk, eller duscha en aningen kortare stund. Eller ta cykeln i stället för bilen och få lite motion på köpet.

Så tänk på de där sakerna du gör varje dag. El- och vattenförbrukning, bilkörning, shopping med mera. Dessa till synes små beslut till det bättre kan ändå göra stor skillnad på ditt sammantagna avtryck. Tänk på det...

Byt!

Det händer att jag blir bjuden på hemmapartyn. Jisses, jag har varit på partyn där det sålts tupperware (jag tror det är obligatorisk närvaro för kvinnor), stearinljus, mamma/barn-kläder (jag som inte ens har barn) och smink, massor av smink! Det är ju för det mesta väldigt trevliga tillfällen, men det uppstår ALLTID en ganska påtaglig, jobbig situation för jag köper sällan tillräckligt mycket (om ens något) och jag har framförallt aldrig tackat ja till försäljarens "erbjudande" att ha ett party hemma hos mig. En gång när jag måste ha varit extra svårflirtad utbrast försäljaren uppgivet "MEN GUD vad du är tråkig!". Ha ha! Där fick hon.

Roligaste hemmapartyn är helt utan komersiella syften. Nämligen när jag eller någon vän har annordnat klädbytarparty. Alla inbjudna rensar sina garderober och tar med kläder till partyt. Väl framme slängs kläderna upp i stora högar i hela hemmet och under en tid är det fritt att prova plagg och utse sina personliga favoriter. Sedan kör man något typ av kö- eller lott-system och så får alla välja ut ett plagg i taget som man får ta med hem.

Viktiga moment för ett lyckat klädbytarparty är:
-Att mest hela tiden bekräfta varandra i hur snygg man är i de nya kläderna.
-Skratta åt gammalt mode
-Slåss om kläderna (spänningshöjare!)
-Berätta en story kring något av plaggen
-Fika (för att bli sams igen)
-Skänka övergivna kläder till second hand vars pengar går till välgörande ändamål

Om du känner dig osäker på att ha ett klädbytarparty så kan du värma upp genom att delta i Naturskyddsföreningens klädbytardag nu på lördag! Tjoho, det blir kul! Kolla här var det annordnas närmast dig.

Unken disktrasa ett minne blott

Jag har diskat en hel del i helgen vilket har varit helt ok. Dock kändes det sådär-bra att komma hem till mitt egna kök som var i fullständig kaos. Det var bara att hugga i och efter att med viss avsmak beskådat naturens växtkraft i mina egna kastruller, kände jag att diskborsten, trasan och svampen behövde en rengöring dom med. Av min mormor har jag lärt mig att man kan koka sina diskredskap i 10 min så att dom blir fräscha och luktfria igen. Det bästa är ju att man på så vis förlänger deras livslängd.

Testa dig själv

När jag var tonåring läste jag en hel del mindre uppbyggande tidningar där man ofta kunde göra tester. Vad har du för stil? Är du en bra kompis? Vilken kändistyp är du? Har du koll på Back street boys? och så vidare. Oftast ganska hårddraget och knappast kreativt, då det för det mesta tydligt framgick vilket resultat som var det mest rätta eller attraktiva. Någon som känner igen sig?

Även om jag inte längre läser Frida och Veckorevyn gillar jag fortfarande att göra tester. Ett test som hintar om hur klimatsmart man lever är ett som finns här! Det tar en stund att göra men det omfattar många områden och man kan gå in i efterhand och ändra svaren ifall man ändrar livsstil. Man fyller i boendeuppgifter, transportvanor och konsumtionsbeteenden med mera och det görs en snabbanalys av ens miljöpåvekan. Sedan kan man ta del av förslag på hur man kan leva mer miljövänligt. När jag gjorde testen hamnade jag bättre än både medelsvensken och medelvärldsmedborgaren (ja, det är ett ord). Även om jag så klart är lite stolt över det hamnade jag inte tillräckligt bra för att min livsstil skulle vara förenlig med hållbar utveckling. De allra flesta av oss behöver bli mer varse om hur vi lever och vad vi kan bli bättre på. Mycket går inte att ändra direkt, men en hel del handlar om vardagliga val vi gör dagligen. Och då är beslutet bara en liten bit bort. I detta test framgår det också tydligt i resultatet vad som är det mest rätta, men detta handlar inte om pojkband eller kändisskap. Det handlar om något mycket större.

50år+50år = 100% fest

Idag har mor och far firat att dom kommit upp i den respektabla åldern om 50år. Dessutom har de varit gifta i 30år. Bra jobbat!

Huset har varit fullt med folk hela dagen. I rollen som diskare/mattant/väluppfostrat barn såg jag ut såhär:

Klänning (monki), Stadsmissionen i Sundbyberg.
Bältet, Myrorna i Sundbyberg.
Halsbandet med fickur har jag fått av en vän.
Skorna som inte syns i bild, Hjulet i Vårgårda.

Live longer than your friends

Godaste fruktsmoothin jag känner till ute i butikerna är den här. Bara frukt utan tillsatser. Den ser i och för sig inte så fräsch ut nu när jag druckit upp den (jag måste nog jobba hårdare på att få in en fotorutin, för sådanna här bilder håller ju inte måttet!), men jag kan garantera att den smakade supergott!

Visste du att vi inte ruttnar i gravarna som förr? Vi är mumifierade allihop av konserveringsmedlena vi får i oss. Ojdå.

Bekännelser

Igår spenderade jag och min familj cirka fyra timmar på resande fot i bil då vi hälsat på mina svärföräldrar i Östergötland. Och matuppehållet på resan tog vi på McDonalds där jag drack icke-rättvisemärkt kaffe. När vi kommit hem slängde jag allt skräp från bilresan i vanliga soporna. Jag tänkte att ni kanske ville veta det. Tur att det är en ny dag i morgon med nya möjligheter. God kväll!

Att se det som finns

När man handlar på second hand kan man inte förvänta sig att hitta precis det man söker vid ett bestämt tillfälle. Det är ofta en jakt och ett långt sökande efter det man vill ha. Ibland kan det dröja månader innan man springer på den där hyllan eller det där porslinet man letar efter. Och det är precis det jag älskar med det. Det som finns finns. Och så är det med det. Punkt. Det går inte att restnotera något eller kolla på lagret om det finns i en annan färg eller storlek.

Därför blir man också så otroligt lycklig när man väl hittar något man vill ha. Som passar precis eller som fyller just det behov man har. Eller så är det som med dessa byxor jag hittade till barnen för ett tag sedan. De var inget jag letade efter, men eftersom de fanns just då blev det så rätt. Bara för att jag var där också.

Ljusare tider för ljusstakar

Precis som Josefin så gillar jag nött och gammalt. Jag har dock aldrig varit ett big fan av shabby chic-stilen. Inte heller 'ljust och fräscht' faller mig i smaken vanligtvis, eftersom det tenderar till att gå överstyr och bli till utställningshallar utan utställningsobjekt snarare än udda, personliga hem. Men så har jag ändå inte riktigt kunnat hålla mig ifrån den här typen av inredning, om än bara i ett litet hörn av lägenheten.

Träljusstakarna har jag köpt på second hand för några tior. Jag målade dom vita och har sedan gnuggat dom med sandpapper för att få till en sliten yta. David blev helnöjd med resultatet. Det blev fint kan jag också tycka, men jag vill hellre måla om dom i knallgult. Vi får se vad som blir dessa ljusstakars öde, men soptippen blir det i vart fall inte.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Glad påsk kära bloggläsare! Jag och David har firat i Gävle. Hos värdfamiljen hittade jag nått kul. En en duschtimer i badrummet! 'Hö hö, det var ju lite kul och smart' sa jag men värden suckade till svar nånting i stil med att 'alla företag numera påstår sig ha arbetat med miljöfrågan i årtionden'. Så eftersom jag inte vill ge gratisreklam till ett storföretag utan rent miljöhjärta så ger jag er bilden från återförsäljaren istället, alltså bilden på duschtimern men utan ett företagsnamnet skrytsamt tryckt på den.

Någon som sett en sån här ute i handeln? På hemsidan där jag snott bilden var minsta beställningskvantitet 100st. Det kanske kan bli aktuellt att beställa när jag och Joss fått upp bloggens besöksstatistik något...

Upp med det bara

Jag gillar det som är lite nött och gammalt. Jag kan tilltalas av det som för stunden inte fyller någon funktion. Jag kan lockas av att hitta en funktion för just det. Så är det med vår tavelvägg i trappan. Massor med nya men också gamla kort. Gamla kort som bara legat och skräpat i någon låda kommer till ny användning när de nu får smycka vårt hem. Ramarna är också hittade i gamla kartonger eller fyndade på loppisar. Endast någon enstaka är nyköpt. Så får Kristians bild som barn samsas med bilder på Mille och bilder från min mammas ungdom samsas med bilder på mig. Som ett släktträd.

Påskägg

Våra barn är inte så gamla ännu, så vi har inte riktigt stiftat någon tradition med påskägg. Men visst unnar jag dem det. Ett litet ägg, med något spännande inuti. Men helst skulle jag vilja ge dem något som inte får plats i ett litet ägg. En framtidstro och något att sätta sitt hopp till. En garanti att deras behov kommer bli tillgodosedda när vi andra lämnat jorden. Att de går en ljus framtid till mötes och att begränsningarna bara finns i deras huvuden. Men det blir svårt att knöla in det i ett ägg. Jag får fundera vidare på hur jag ska lösa det...

Slit och släng?

Under hösten tog jag ett uppehåll från shopping av nyproducerat. Undantaget var hygienprodukter, underkläder och givetvis mat. Det var ganska svårt, men jag tyckte nog mest att det kändes befriande. Ville jag köpa något gick jag till affärer som sålde det andra tröttnat på. Som ett litet kretslopp. Sedan januari får jag återigen shoppa var jag vill, men jag har konstigt nog inte dragits till de vanliga affärerna ändå. Och har jag varit där har jag snarare blivit stressad av alla människor och all köphets, och det har slutat med att jag på min höjd kommit ut med ett par strumpbyxor. Jag känner mig märkligt befriad från den hets jag för ett år sedan var en del av, även om jag i många år handlat mycket på second hand. Otroligt skön känsla.

Jag kommer shoppa mycket mer i mina dagar. Men jag kommer fortsättningsvis lägga krutet på secondhandshopping. Sen gillar jag att det är lite mer karaktär i grejerna. Unika på något vis. Inte bara ytterligare en kjol som hänger på en galge bland andra. Men det är ju bara jag.

Prova gärna köpfria perioder du med. Det kan jag rekommendera, lite som en detox. Man behöver ju inte börja med en lång period. Börja med ett par veckor eller en månad. Gör det inte ogenomförbart, det vinner ingen på.

Människan är lat

Jag tillhör skaran som tror att egenskapen lathet tillhör människans fundamentala livshållning.
- Så pessimistisk livssyn, tänker du.
- Inte alls, tänker jag tillbaka. Är man väldigt lat tvingas man vara påhittig, ta mitt vardagsliv som exempel. När jag flyttade till Sundbyberg hamnade närmaste återvinningsstation väldigt långt bort. Jag vet inte hur långt det är, men säker flera hundra meter (!). Så, jag ogillar att gå dit och har därför snappat upp ett trix för att mjölkkartongerna ska ta så lite plats som möjligt i mitt högst begränsade soputrymme under diskbänken.

Nu behöver jag nästan aldrig gå till återvinningen, och när jag väl är där går allt in i containern oavsett hur fullt den är eftersom mina så flitigt vikta paket går in i varje glugg. Win-win!

Lathets-bevis 2 (dock utan påhittighet som följd): jag köpte ingen ekologisk mjölk senast. Den var slut i min storlek.

Vårt fönster

Välkommen hit till vår blogg. En grön blogg har vi tänkt. En blogg där du kan inspireras till en lite skönare grönare livsstil. Vårt fönster till er och ert fönster till oss. Vi vill inte komma med pekpinnar, utan peppa till en mer hållbar livsstil. Men en del annat också så klart. Vi bloggar inte bara för er utan även för oss. Vi har så mycket att lära och tänker göra det under tiden. Välkommen med på vår resa.

Denna blogg startade egentligen för ett år sedan, men det hände mycket i våra liv då som gjorde att tiden inte räckte till. Nu vill vi satsa och inbjuda dig till vår blogg. Hoppas du vill följa med. Vi har låtit bloggarkivet från förra året ligga kvar ifall du vill kika på det. När du läser inläggen bakåt i tiden kommer du också märka en tredje bloggare, som nu lämnat samarbetet. Vi vill gärna att ni ska ta del av hennes inlägg också. Detta får bli vår kärlekshälsning till dig Madeleine.

Välkommen att följa oss och gilla gärna vår sida på Facebook och följ oss på Bloglovin. Håll till godo!

Emma och Josefin